För långtgående alternativ

Exempel 1 Läs den här korta texten. ”I en undersökning bland 1 200 gymnasieelever uppgav de som sov minst åtta timmar per natt oftare att de trivdes i skolan än de som sov mindre. Forskarna påpekar att svaren bygger på elevernas egna uppgifter och att undersökningen inte säger något om vad som orsakar vad.” Vilken slutsats kan dras av texten? Alternativen är (A) mer sömn gör att elever trivs bättre i skolan, (B) elever som sover mycket trivs alltid bättre än elever som sover lite, (C) det finns ett samband mellan sömnlängd och trivsel bland de tillfrågade eleverna och (D) undersökningens resultat är otillförlitliga.

1. Leta först upp textens starkaste formulering om saken. Den lyder ”uppgav … oftare att de trivdes”, och den beskriver ett samband bland de tillfrågade. Starkare än så blir texten aldrig.
2. Väg (A) mot den. ”Gör att” är ett orsakspåstående, och texten säger uttryckligen att den inte säger något om orsaken. Alternativet väger inte bara tyngre än texten – texten motsäger det i klartext.
3. Väg (B). Här är det ordet alltid som är för mycket: ”oftare” beskriver en tendens i en grupp, ”alltid” utesluter varje undantag. Samma sak, ett steg för långt.
4. Väg (D), som är den skickligaste fällan eftersom den låter kritisk och därmed försiktig. Men texten nämner en begränsning – självrapporterade svar – och det är inte samma sak som att resultaten är otillförlitliga. Också ett tvivel kan gå längre än underlaget.
5. Kvar står (C), som säger exakt så mycket som texten säger och inte ett ord mer: ett samband, bland de tillfrågade. Svaret är (C). Notera att det försiktigaste alternativet vann här – men att det vann på vägningen, inte på att vara försiktigt.

Exempel 2 En annan text om en enkätundersökning innehåller meningen ”samtliga deltagare fick samma frågeformulär, utan undantag”. Ett alternativ påstår att alla deltagare besvarade identiskt formulerade frågor, ett annat att de flesta deltagare fick samma formulär. Vilket är för långtgående?

Lösning. Inget av dem är för långtgående – och det försiktiga är fel. Texten säger själv ”samtliga” och ”utan undantag”, alltså är det absoluta alternativet en exakt återgivning, medan ”de flesta” säger mindre än texten och därför avviker från den. Det är den nyttiga påminnelsen: absoluta ord är inte en varningsflagga i sig, de är en varningsflagga när texten inte bär dem. En läsare som mekaniskt stryker allt som innehåller ”alla” missar den här uppgiften helt. Väg alltid alternativet mot textens egen starkaste formulering om samma sak, i båda riktningarna: ett alternativ kan vara fel för att det lovar för mycket och lika gärna för att det lovar för lite.