Böcker att läsa inför högskoleprovet

Halva högskoleprovet är verbalt, och den halvan vilar på två saker som växer långsamt: ordförrådet och vanan att hålla koncentrationen genom en text som inte gör det lätt för dig. Uppgiftsträning bygger den första biten fort. Läsning bygger den andra, och den byggs inte på något annat sätt.

Därför den här listan – och därför är den bred. Den som ska läsa en bok i veckan gör det bara om boken är rolig, så välj efter eget intresse snarare än efter vad som låter bildat. En påbörjad bok som ligger kvar på nattduksbordet ger noll ord.

Först det ärliga: läsning är en långsam investering

Om provet är om tre veckor är läsning inte det som ger dig mest. Då är det uppgiftsträning, teknik per delprov och tempo som gäller. Läsning betalar sig över månader: den som läser en bok i veckan under en säsong märker det i ORD, i MEK och framför allt i LÄS, där lästempot sätter taket för hur många frågor du hinner.

Läser du på engelska gäller samma sak för ELF, och där går det ofta snabbare – tjugo minuter engelska om dagen flyttar lästempot mer än man tror.

Vad ger mest? Ärligt om språkutdelningen

• Svenska original ger mest för ORD, MEK och LÄS. Ordvalen, ordföljden och stilnivån hos en svensk författare med egen ton är precis den svenska provet prövar.
• Översättningar räknas nästan lika mycket för läsvanan och lästempot, men lite mindre för de ovanliga orden – översatt svenska är i regel rakare och mer neutral än en svensk originaltext.
• Engelska original är ELF-träning och räknas där i stället. Båda behövs, och de konkurrerar inte om samma poäng.
• Lättlästa böcker räknas. Två hundra sidor lättläst slår trettio sidor svår som lades ifrån sig i vecka två. Att man läser slår vad man läser – varje gång.

Så gör du läsningen till träning

Skillnaden mellan att läsa och att träna på att läsa är liten men avgörande. Fem vanor räcker.

1. Tjugo till trettio minuter om dagen, hellre än tre timmar på söndagen. Spridd läsning ger mer än samlad, av samma skäl som spridd repetition slår intensivläsning.
2. Plocka tre till fem okända ord per läspass – inte alla. Stanna inte vid varje ord du inte kan; sätt ett litet streck i marginalen eller ett bokmärke och läs vidare. Efter passet går du tillbaka och väljer ut tre till fem.
3. Skriv ordet, meningen det stod i och en förklaring med dina egna ord. Meningen är det viktiga – ett ord utan sammanhang är en glosa, ett ord med sammanhang är ett minne. Skriv i ett block eller i en anteckningsapp; det spelar ingen roll var, bara att listan finns.
4. Ta tillbaka orden efter en dag, tre dagar och en vecka. Att förhöras och att sprida ut repetitionen över tid är de två studietekniker som står starkast i forskningen. Att läsa om samma lista en hel kväll hör till de svagaste.
5. Sammanfatta varje läspass i en mening. Vad handlade det du läste om, egentligen? Det är exakt vad huvudbudskapsfrågan i LÄS ber om, fast som daglig vana.

Har du fem minuter över är ordpasset ett bra komplement: tio ORD-uppgifter i följd, rättade en och en, med förklaring till varje ord. Det är gratis och kräver bara ett konto. Repetitionen som håller reda på vilka ord du behöver ta om, och när, ingår i Premium.

Kom igång: böcker som läser sig själva

Har du inte läst en bok på flera år ska du inte börja med den svåraste. Börja med en som drar dig framåt av sig själv – syftet är att få igång vanan, inte att imponera på någon.

• Astrid Lindgren, Bröderna Lejonhjärta (1973). Enkel svenska, men inte enkel bok. Ett par timmars läsning som funkar precis lika bra som vuxen, och ett bevis på att lättläst inte behöver betyda tunt.
• Tove Jansson, Sommarboken (1972). Korta kapitel om en flicka och hennes farmor på en skärgårdsö. Skriven på svenska, avskalad och exakt – den sortens språk man vill kunna själv.
• Fredrik Backman, En man som heter Ove (2012). Rolig, snabb och lätt att komma in i. Perfekt första bok när målet är att bevisa för sig själv att man faktiskt läser klart.
• Jonas Jonasson, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2009). Tokrolig och lättläst, med en handling som puttar dig vidare kapitel för kapitel. Läsvana i ren form.

Svenska klassiker – där provets ordförråd bor

Provets ord har en tydlig karaktär: formell, ofta lite ålderdomlig svenska av det slag som finns i äldre skönlitteratur och i sakprosa. Den svenskan är rolig att läsa när man väl kommit in i den.

• Hjalmar Söderberg, Doktor Glas (1905). Den bästa ingången i genren: kort, sval och skriven i dagboksform, med en prosa som är kristallklar trots att den är över hundra år gammal. Läses på ett par kvällar och lämnar ett dussin ord efter sig.
• Karin Boye, Kallocain (1940). Kort dystopi med ett exakt, avskalat språk. Bra för den som tycker att äldre svenska är omständlig – Boye är raka motsatsen.
• August Strindberg, Röda rummet (1879). Satir över Stockholms bolag, tidningar och välgörenhet. Ordförrådet spänner från byråkratsvenska till gatspråk, och just den spännvidden är träningen.
• Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga (1891). Berättad som om någon talade högt, med ett bildspråk som är överdådigt även på svenska mått. Tyngre än Söderberg, men den som kommer in i tonen läser fort.
• Vilhelm Moberg, Utvandrarna (1949). Enkel mening för mening, men rik på konkreta ord för redskap, arbete och natur som inte längre är vardag. Lång – och sedan vill man läsa de tre följande.
• Harry Martinson, Nässlorna blomma (1935). Den mest språkligt uppfinningsrika boken på hela sidan, om en fosterbarnsuppväxt. Läs den långsamt, ett kapitel i taget; den ger flest ord per sida av alla titlar här och kräver också mest.

Samtida svenska romaner

Klassiker är inget krav. Det som räknas är att språket är rikare än det du möter i ett flöde, och det finns gott om nu levande svenska författare som skriver så.

• Kerstin Ekman, Händelser vid vatten (1993). En kriminalgåta i norrländsk skog, med ett osedvanligt precist språk för natur, väder och människor. Handlingen drar dig framåt medan ordförrådet arbetar i bakgrunden.
• Torgny Lindgren, Ormens väg på hälleberget (1982). Kort, mörk och skriven på en bibliskt färgad västerbottniska som inte liknar något annat. En ovanlig men nyttig läsupplevelse: du tvingas läsa varje mening ordentligt.
• Per Olov Enquist, Livläkarens besök (1999). Historisk roman om det danska hovet på 1700-talet, berättad med en essäists lugn. Ligger nära den sortens resonerande text som LÄS-uppgifterna hämtas ur.
• Majgull Axelsson, Aprilhäxan (1997). Bred berättelse om fyra systeröden, med ett språk som växlar mellan vardagligt och drömlikt. Lättläst utan att vara tunn.
• Sara Stridsberg, Beckomberga. Ode till min familj (2014). Om ett mentalsjukhus och en dotter. Bildrik, associativ prosa – bra träning i att följa en text som inte går rakt fram.
• Jonas Hassen Khemiri, Allt jag inte minns (2015). Berättad genom många röster som motsäger varandra. Modern och lätt att komma in i, och samtidigt en övning i att avgöra vem som säger vad och varför – vilket är precis vad frågorna om författarens hållning kräver.

Spänning och deckare i svenskt original

Deckare är underskattad lästräning. Sidorna går fort, vanan sätter sig av sig själv, och svenska original ger dessutom full utdelning på ordförrådet. Läser du tre deckare i månaden har du läst mer än de flesta som föresatt sig att läsa klassiker.

• Maj Sjöwall och Per Wahlöö, Roseanna (1965). Den svenska deckarens urfader, och fortfarande bland de bästa. Torrt, exakt språk och ett tålmodigt polisarbete som gör den ovanligt trovärdig.
• Henning Mankell, Mördare utan ansikte (1991). Första boken om Kurt Wallander. Enkel, effektiv prosa och ett driv som gör den svår att lägga ifrån sig – det finns nio till när du är klar.
• Håkan Nesser, Det grovmaskiga nätet (1993). Torr humor och ett elegantare språk än genren brukar bjuda på. Nesser skriver meningar man vill läsa om.
• Åsa Larsson, Solstorm (2003). Kiruna, kyla och kyrka. Stark miljöskildring med ett ordförråd för landskap och väder som få deckare kommer i närheten av.
• Stieg Larsson, Män som hatar kvinnor (2005). Tjock men snabbläst, och skriven på en journalistisk svenska som är lätt att följa. En bra bok att bevisa för sig själv att femhundra sidor går på en vecka.

Fantasy, skräck och science fiction

Genrelitteratur är inte sämre lästräning än annan. Tvärtom: den som älskar fantasy läser fler sidor, och sidorna är det som räknas.

• John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in (2004). Vampyrer i Blackeberg på åttiotalet. Skickligt skriven förortsskildring under skräcken, och ett vardagsspråk som är exakt utan att vara enkelt.
• Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Cirkeln (2011). Svensk ungdomsfantasy i en liten bruksort. Snabbläst, välskriven och den sortens bok som gör en till läsare igen.
• Karin Tidbeck, Amatka (2012). Kort och egendomlig science fiction där språket i sig är handlingen – i romanens värld håller ord ihop tingen. Svensk originaltext och en ovanlig upplevelse.

Översatt fantasy och science fiction räknas också. De ger något mindre av det formella svenska ordförrådet men lika mycket läsvana, och en trilogi du faktiskt läser klart är värd mer än en svensk klassiker du inte öppnar.

Historisk roman och historia

Historisk text är dubbelt användbar: ordförrådet är ålderdomligt på samma sätt som provets, och innehållet ligger nära de ämnen LÄS-texterna rör sig i.

• Frans G. Bengtsson, Röde Orm (1941 och 1945). Vikingaroman skriven på en medvetet ålderdomlig, sagolik svenska – och samtidigt genomrolig. Om någon bok på den här sidan är både språkträning och ren njutning är det den här.
• Jan Guillou, Vägen till Jerusalem (1998). Första delen om tempelriddaren Arn. Medeltida Västergötland, driven berättelse och gott om ord för samhälle, kyrka och krig.
• Peter Englund, Poltava (1988). Ett fältslag berättat timme för timme, av en historiker som skriver som en romanförfattare. Kort och osedvanligt välskriven sakprosa.
• Peter Englund, Stridens skönhet och sorg (2008). Första världskriget genom tjugo enskilda människors upplevelser. Går att läsa i småbitar, vilket gör den perfekt som daglig läsvana.

Populärvetenskap och sakprosa

Sakprosa är det som ligger allra närmast LÄS: resonerande text med fackord, tabeller och slutsatser som ska följas. Det är också den texttyp de flesta läser minst av frivilligt.

• Karin Bojs, Min europeiska familj (2015). Europas förhistoria berättad genom författarens eget DNA. Svensk vetenskapsjournalistik när den är som bäst, och ett ordförråd för genetik och arkeologi på köpet.
• Fredrik Sjöberg, Flugfällan (2004). En bok om att samla blomflugor på en ö, som egentligen handlar om allt annat. Lätt, lärd och lustig svenska – kortare än den verkar och rikare än den låter.
• Anders Hansen, Hjärnstark (2016). Om vad motion gör med hjärnan, skriven i korta kapitel och rakt språk. Bra ingång för den som tycker att sakprosa låter tungt.
• Hans Rosling med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, Factfulness (2018). Om varför vi läser statistik fel. Läs den med DTK i bakhuvudet – hela boken handlar i praktiken om det delprovet.
• Yuval Noah Harari, Sapiens (svensk utgåva 2015). Mänsklighetens historia i ett svep. En översättning, alltså något mindre ordträning, men resonemangen är exakt den sortens text LÄS bygger sina frågor kring.

Essäistik och reportage

Essän är LÄS-textens närmaste släkting: en författare som tänker högt, tar ställning och för ett resonemang du ska kunna följa och sammanfatta.

• Göran Rosenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012). Om faderns väg till Södertälje efter kriget. Ett lågmält, precist språk som visar vad svensk sakprosa kan vara.
• Sven Lindqvist, Utrota varenda jävel (1992). Rese-essä och idéhistoria om kolonialismens tänkande, i korta numrerade avsnitt. Ovanlig form, mycket lätt att läsa i bitar.
• Elin Anna Labba, Herrarna satte oss hit (2020). Om tvångsförflyttningarna av samer, berättad genom röster och vittnesmål. Kort, sorgsen och språkligt vacker.
• Åsa Wikforss, Alternativa fakta (2017). En filosof om kunskap, tro och varför vi låter oss luras. Argumenterande text i renodlad form – och därmed utmärkt träning i att följa ett resonemang steg för steg.

Engelska instegsromaner för ELF

Att läsa en hel bok på engelska gör mer för ELF än någon ordlista. Poängen är att komma över tröskeln där du slutar översätta i huvudet, och då är korta böcker med enkelt språk rätt val – inte de mest prisade.

• George Orwell, Animal Farm (1945). Hundra sidor, glasklar engelska och en handling som håller. Den vanligaste första engelska boken av goda skäl.
• John Steinbeck, Of Mice and Men (1937). Kort, mest dialog, enkla meningar. Går att läsa på en helg.
• Ernest Hemingway, The Old Man and the Sea (1952). Berömd för sina korta meningar. Ovanligt bekväm läsning på originalspråk för den som är ovan.
• Mark Haddon, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time (2003). Korta kapitel, enkelt språk, stark berättarröst. Lätt att lägga ifrån sig och plocka upp igen, vilket gör den bra som vardagsbok.
• Kazuo Ishiguro, Never Let Me Go (2005). Modern, återhållsam engelska utan svåra ord, men med mycket sagt mellan raderna. Ett steg upp i tolkning, inte i ordförråd.
• Ray Bradbury, Fahrenheit 451 (1953). Kort men språkligt rikare än de föregående, med mycket bildspråk. Bra nästa steg när Orwell kändes lätt.

Vill du ha något längre är Khaled Hosseinis The Kite Runner (2003) lättläst engelska med en berättelse som drar. Två knep som gör tröskeln lägre: läs en bok du redan läst på svenska, så att handlingen bär dig genom de svåra sidorna – och läs det du faktiskt gillar, deckare, fantasy eller ungdomsböcker. Engelska är engelska, och femtio sidor du läser slår hundra sidor du borde ha läst.

Låna på biblioteket

Alla titlar på den här sidan finns på folkbiblioteket, och många finns dessutom som e-bok eller ljudbok att låna hem direkt i bibliotekets app. Vi länkar med flit inte till några bokhandlare: listan ska vara värd att lita på, och det är den bara så länge vi inte tjänar på vilken bok du väljer.

Ett tips ändå: låna två åt gången. Den ena boken kommer att vara fel bok för just den här månaden, och då är det bättre att byta än att sluta läsa.

Vanliga frågor om läsning inför högskoleprovet

Vilka böcker ska man läsa inför högskoleprovet?

De du faktiskt läser klart. Svenska original ger mest, eftersom det är den svenskan provet prövar – klassiker som Doktor Glas och Röda rummet ligger nära provets formella ordförråd, men svenska deckare, historiska romaner, populärvetenskap och essäer fungerar lika bra och läses av fler. För den engelska läsförståelsen är korta romaner som Animal Farm och Of Mice and Men bra ingångar. Välj efter eget intresse: att man läser slår vad man läser.

Hjälper det verkligen att läsa böcker inför högskoleprovet?

Ja, men långsamt. Läsning bygger ordförråd och lästempo, och de två sätter taket för hela den verbala delen. Effekten kommer över månader, inte veckor – är provet om tre veckor ger uppgiftsträning, teknik per delprov och tempo betydligt mer.

Hur många ord ska jag samla per läspass?

Tre till fem. Stanna inte vid varje okänt ord under läsningen, utan markera och läs vidare; välj sedan ut tre till fem efter passet. Skriv ordet, meningen det stod i och en förklaring med dina egna ord, och ta tillbaka orden efter en dag, tre dagar och en vecka.

Vill du veta hur läsningen omsätts i poäng finns guiderna till ORD, LÄS, MEK och ELF. Hur du får in läsningen i veckorna före provet står i studieplanen, och vill du börja öva direkt finns gamla högskoleprov 2013–2025.