NOG – kvantitativa resonemang

NOG är högskoleprovets mest missförstådda delprov. Uppgiften går nämligen inte ut på att lösa problemet, utan på att avgöra om det går att lösa med den information som ges. Den som glömmer det räknar ut svaret, får rätt tal och kryssar ändå i fel alternativ.

Format

Varje kvantitativt provpass innehåller 6 NOG-uppgifter – färre än de andra delproven, men med generösare tid: riktvärdet är omkring 100 sekunder per uppgift. Uppgiften består av en fråga följd av två informationspåståenden, kallade (1) och (2). Svarsalternativen är alltid samma fem:

• I ensam är tillräcklig, men inte II ensam
• II ensam är tillräcklig, men inte I ensam
• I och II tillsammans är tillräckliga, men ingen av dem ensam
• I ensam är tillräcklig, liksom II ensam
• I och II tillsammans är otillräckliga

Eftersom alternativen är fasta ska du inte lägga tid på att läsa dem. Lär dig dem utantill före provdagen – då kan du gå direkt från din analys till rätt bokstav.

Så arbetar du dig igenom en NOG-uppgift

1. Läs frågan noga och avgör vad ett fullständigt svar kräver. Ofta räcker det med ett förhållande eller en summa, inte med varje enskild storhet. Frågar uppgiften efter totalsumman behöver du inte kunna delposterna var för sig.
2. Pröva (1) helt ensam. Täck över (2) om det hjälper. Det vanligaste felet på hela delprovet är att information från det ena påståendet läcker in i bedömningen av det andra.
3. Pröva (2) helt ensam. Nollställ dig först och glöm vad du kom fram till nyss.
4. Först därefter, om ingen räckte: pröva dem tillsammans.
5. Kräv ett entydigt svar. ”Tillräcklig” betyder att exakt ett värde är möjligt. Två möjliga värden – till exempel plus och minus sju ur en kvadrat – innebär otillräcklig information.
6. Räkna bara så långt du måste. Ser du att uppgiften ger två oberoende ekvationer med två obekanta är den lösbar; du behöver inte lösa den. Men kontrollera att ekvationerna verkligen är oberoende – två sätt att uttrycka samma samband ger inget nytt.

Ett genomarbetat exempel

Fråga: Hur många sidor har boken?

(1) Yasmin har läst 150 sidor, vilket motsvarar tre åttondelar av boken.
(2) Yasmin har 250 sidor kvar att läsa, vilket motsvarar fem åttondelar av boken.

Påstående (1) ensamt. Om 150 sidor är tre åttondelar är en åttondel 50 sidor, och hela boken 400 sidor. Entydigt. (1) är tillräckligt.

Påstående (2) ensamt. Om 250 sidor är fem åttondelar är en åttondel 50 sidor, och hela boken 400 sidor. Även detta entydigt. (2) är tillräckligt.

Svar: I ensam är tillräcklig, liksom II ensam.

Varför så många svarar fel. De två påståendena handlar uppenbart om samma bok och känns som två halvor av samma information, så det ligger nära till hands att kryssa i att de behövs tillsammans. Men frågan är aldrig om påståendena hör ihop – den är om vart och ett för sig räcker hela vägen fram. Här gör de det, oberoende av varandra.

Notera också en trygghet i formatet: påståendena i NOG motsäger aldrig varandra och aldrig frågan. Får du fram olika svar ur (1) och (2) har du räknat fel, och det är värt att kontrollera direkt.

Så tränar du NOG smartast

NOG är bara sex uppgifter per pass, alltså tolv av provets 160. Det är lätt att prioritera bort delprovet – men det är också ett av de mest träningsbara, eftersom det handlar om ett arbetssätt snarare än om matematiskt djup. Matematiken i NOG är oftast enklare än i XYZ.

Ett effektivt sätt att träna: tvinga dig att skriva ner en bedömning av (1) och (2) var för sig innan du tittar på alternativen. Notera sedan vilket av de fem svaren du valde. Efter tjugo uppgifter ser du ditt eget mönster – de allra flesta har en systematisk slagsida, oftast mot att välja ”tillsammans” för ofta. Att känna till sin egen skevhet är halva rättningen.

På NonStopHP finns 314 NOG-uppgifter från riktiga prov 2013–2025, alla med ledtråd och fullständig lösning.

Tankesättet i NOG är nära släkt med alternativet ”informationen är otillräcklig” i KVA, och den vana vid tabeller och underlag du bygger i DTK hjälper på de NOG-uppgifter som utgår från konkreta data. Träna på gamla högskoleprov och se hur resultatet räknas om under normering.