Variationsbredd och spridning

Lägesmåtten säger var talen ligger, spridningsmåtten hur utspridda de är. Två material med samma medelvärde kan se helt olika ut, och det är den skillnaden uppgifterna handlar om.

Måttet du ska kunna räkna på är variationsbredden: största värdet minus det minsta. Den är grovhuggen, eftersom den bara bygger på två av talen. Standardavvikelsen behöver du inte räkna ut, bara veta vad den betyder: hur långt värdena i genomsnitt ligger från medelvärdet.

I KVA återkommer två egenskaper. Ökas alla värden med samma tal flyttar sig läget medan spridningen står still – avstånden mellan talen är ju desamma. Multipliceras de med ett positivt tal skalas läge och spridning med samma faktor. I DTK blir spridning en ren avläsning: högsta minus lägsta punkten, men kontrollera först var y-axeln börjar.

Räknade exempel

• Att dra slutsatsen att två material är lika bara för att medelvärdena är lika – medelvärdet säger ingenting om spridningen.
• Att räkna variationsbredd som första minus sista värdet i en osorterad lista i stället för största minus minsta.
• Att tro att spridningen ändras när alla värden förskjuts lika mycket. Läget flyttas, spridningen står still.
• Att bedöma spridning på ögonmått i ett DTK-diagram med avkapad y-axel – en axel som börjar på 90 får några få procents variation att se dramatisk ut.